Jakobsböckerna av Olga Tokaraczuk är ett verkligen gediget litterärt verk, både i omfång och innehåll. I boken får vi följa Jakob Frank, en religiös figur i 1700-talets Europa. Frank var ledare för en synkretistisk rörelse som kombinerade element av judendom, islam och kristendom i sina messianska visioner. Vi får följa Frank och hans följeslagare genom deras migrationer och exiler, missionsresor och flykt runt om i öst- och Centraleuropa. Utöver verkets storslagenhet och den gripande berättelsen om dessa människors levnadsöden är det intressant att se hur, för att använda ett modernt begrepp, mångkulturellt Europa var innan nationalstaternas tillkomst. Här samsas mer eller mindre obehindrat olika folk, språk och religioner, även om det finns slitningar verkar inte den sortens uteslutningsmekanismer som dominerar det moderna samhället. Det finns vi och dom men inte schmittianska fiender som måste avkräva den andras förintelse för att själv överleva.

Boken är dock inte utan brister. Trots omfånget upplevs inte boken som omotiverat lång, men framförallt de ständigt skiftande namnen gör det till tider svårt att förstå om det handlar om nya eller redan bekanta karaktärer. Det samma gäller platsen handlingen utspelar sig där det kan ta relativt lång tid innan man/jag som läsare förstår var jag befinner mig. De många trycken, kartorna och bilderna ger behövliga avbrott från textmassan. Samtidigt skulle jag gärna se att fler av bilderna och kartorna fick förklarande texter och anvisningar, i synnerhet eftersom många är skrivna på hebreiska eller polska och dessutom ofta är i relativt lång upplösning. Om man har tid över är dock Jakobsböckerna inget dumt val och de rekommenderas för alla som vill förkovra sig i Europas tidigmoderna historia.