Random högergubbe skriver att alla är nationalister när det kommer till fotboll. Istället för att bli defensiv eller gå i polemik borde en antinationalistisk vänster kanske använda tillfället för reflektion. Att stödja andra/bruna människors nationalism är ju inget nytt men det är inte heller obekant att vänstern i någon mån är nationalistisk. Michael Billigs Banal Nationalism är ett standardverk när det kommer till att förstå nationalism i det globala nord. Nationalismen är i allmänhet ganska banal och mondän, men ständigt närvarande och reproducerad genom institutioner, politik, handlingar och så vidare. Även Benedict Andersons förståelse av nationalism som en föreställd gemenskap, men i synnerhet som en överideologi som alla andra politiska projekt i moderniteten i någon mån förhållit sig till och deltagit i. Att lättvindigt avfärda nationalismen som något “andra gör” vara sig det är människor i det globala syd eller våra inhemska sverigevänner är improduktivt. Snarare bör vi förstå nationalism som något ständigt närvarande som vi mer eller mindre aktivt kan reproducera. Under exempelvis EM och VM dras ofta den mest ivriga anti-nationalist med i den nationalistiska yran. Nationalism bör i min mening snarare förstås som ett fält än en tydlig linje där det finns en kontinuitet mellan vardaglig nationalism och de mer radikala uttrycken. På så sätt kan inte mondäna uttryck som stöd till landslag skiljas från exempelvis fascism som att de inte har något med varandra att göra, de har de. Samtidigt ska inte denna intervention förstås som en kritik av stöd till landslaget, utan snarare som en uppmaning att vara uppmärksam på hur nationalism är ett mycket mer allomfattande och svårdefinerat problem än ett enkelt “nationalism = dåligt” perspektiv.